Direkt när du landar på Olivias gratissida kommer hon med "min VIP-sida är på en annan nivå"-argumentet som om det vore en bluffmakare på Times Square som ger dig en CD du inte bett om. Tjejen flirtar inte ens med subtilitet. Hon släpper inte in dig - hon knuffar dig mot den betalda nivån som en dörrvakt på en VIP-klubb som vet att du är för kåt för att gå därifrån. Nu lyssna, jag respekterar hustle. Det gör jag verkligen. Du vill styra boskapen mot pengastallet, coolt. Men här är haken: vi kom hit för att se om varorna är värda den jävla avgiften. Du kan inte vifta med ett sammetsrep i mitt ansikte och förvänta dig att jag hostar upp pengar utan en liten smak av champagnen. Och låt mig säga dig, Olivia - alias LivvyCherry - ser ut som den typ av tjej som skulle kunna ta hyra för en blick. Den där kroppen? Helt klart framtagen i något underjordiskt labb där galna vetenskapsmän ville skapa den perfekta "grannflickan som kommer att förstöra ditt liv". De putande läpparna, höfterna med sin egen gravitationskraft och brösten som ser ut som om de handgjorts av smutsiga änglar med glidmedelsslickade händer.
Så ja, förväntningarna är skyhöga när man går in i det här. Hon ser ut som en kvinna som vet att hon är farlig, som om hon läser dina tankar och bedömer din webbläsarhistorik innan hon ler och böjer sig framåt. Och jag är inte den enda som tänker så här - varenda desperat jävel i kommentarsfältet håller andan och väntar på att se om hon faktiskt kommer att visa något innan de hoppar över till VIP-zonen. Vi balanserar alla på kanten som missbrukare med ett kreditkort och en halv chub. Men gör inga misstag, Olivias gratissida handlar mindre om att ge dig kakan och mer om att slicka frostingen från dina fingrar och viska "vill du ha mer?" i ditt öra. Om hon försöker spela spelet så spelar hon det hårt, och hon vet exakt vad hon gör. Men det betyder inte att jag inte är misstänksam som fan om vilken typ av handling som faktiskt väntar bakom sammetsrepet.
En visionstavla utan tuttar
Så jag kom in, förvirrad och hoppfull, och tänkte att LivvyCherry skulle ge mig några ben att tugga på innan hon tog ut den riktiga avgiften. Istället är jag knädjup i spegelselfies och digitala citat från lyckokakor. Som vad i helvete, Livvy? Du ser ut som en synd i en solklänning och jag sitter här och läser något som låter som en avvisad rad från en självhjälpsljudbok. "Idag kom jag på mig själv med att tänka... "Hur svårt det är att vara stark och öm på samma gång." Bitch, vad?! Jag kom inte för att få ett filosofiskt sammanbrott - jag kom för att se dig böjd över ett handfat med tandkräm kvar på läpparna. Det här är en plattform för porr, inte din dagbok, och mina kulor är torra och förvirrade.
Låt oss inte låtsas att det här är en tillfällighet heller. Hon har räknat ut det. Vart fjärde inlägg är en softcore-tease - kanske en tutte som hänger löst i någon lågkvalitativ belysning, precis tillräckligt för att ge din kuk ett uns av hopp innan hon träffar dig igen med ett annat inspirerande Pinterest-meme. Sedan kommer cykeln igen: "Nöj dig inte med mindre än du förtjänar", följt av "Länk i bio för VIP-sidan." Lyssna Livvy, jag är inte här för att växa som person. Jag försöker inte hitta inre frid genom dina återanvända Instagram-citat. Jag är här för att synda - och helst bli omkullknuffad av den där kroppen som du gömmer bakom dina peptalks om "självförtroende på utsidan".
Du vill marknadsföra dig själv, visst. Men servera mig inte en skål med inspirationssoppa när jag kom för att bli verbalt halshuggen av några bildtexter och glimtar av dina bröstvårtor. Varje gång hon släpper ett faktiskt foto som antyder NSFW-territorium är det som att se en oas i öknen - bara för att få reda på att det är en hägring och att hon bara omdirigerar dig till VIP som ett kåt GPS-system. Även de selfies som visar hud känns som om de ber om ursäkt för att de existerar. Var är kaoset? Var är smutsen? Var är den enda svettpärlan på din nedre del av ryggen som får mig att ställa in planer? Du är sexig som synden, Olivia, men den här sidan börjar kännas som en teaser-trailer för en porrfilm som jag aldrig kommer att få se om jag inte betalar avgiften. Och ärligt talat? Jag vet fortfarande inte om filmen ens är färdiginspelad.
Brasilianska kaffeskrubbningar och ingen nöt i november
Och nu är vi här, det sista slaget i ansiktet - Olivia vill prata om sin brasilianska kaffeskrubb. Som om det var vad jag behövde höra efter att ha hållit i en nöt i 48 timmar i väntan på att se de krämiga låren spridas som morgonsolsken. Hon är här ute och skriver om exfoliering som om vi vore i ett jävla hudvårdsforum. Älskling. Livvy. Doll. Jag är inte här för att utvärdera din duschrutin om den inte slutar med din röv pressad mot glaset och en dildo i bild. Du har varorna, du har kroppen, men vad du inte har är någon retfullhet. Du har ingenting. Inte ens ett röstmeddelande, en snuskig bildtext, en fingernagel på video. Bara promos till VIP och ett offentligt galleri som är torrare än ett AA-möte. Det är som att få en rundtur i en strippklubbs lobby men få höra att lap dance-rummet är extra och "inte öppet just nu".
Men hey-kredit där det är förfallet. Hon är i alla fall ärlig med det. Hon skiter inte i att låtsas att den här sidan är där köttet finns. Hon låter dig veta, högt och tydligt, att smutsen lever bakom en betalvägg. Och det är bra. Jag respekterar ärligheten. Men att respektera ärligheten betyder inte att jag inte blir besviken som ett barn som packar upp strumpor på julaftonsmorgonen. Besvikelsen är påtaglig. Det känns som om jag gick in på en strippklubb, fick höra ett motiverande tal och gick ut med en påse hudvårdsprover. Jag ville se dig böjd, inte höra om dina exfolieringshemligheter.
Om den här gratissidan är auditiontejpen är den full av potential - men inte tillräckligt bra. Olivia, jag vill tro. Jag vill betala. Men just nu har jag bara blå kulor och en vag idé om att dina tuttar kanske finns någon annanstans på internet. Du kan kalla det strategi, men det känns ändå som att ta för sig utan tillåtelse. Mina kulor var redo. Mitt kort var nästan ute. Nu är de båda i timeout. Öka takten. Ge mig en anledning att klicka. Ge mig en anledning att synda. Eller ge mig åtminstone en jävla teaser som inte luktar lavendelskrubb och hjärtesorg.
Det är en personlighetsportfölj och jag är ute
Så vad fan är det jag vill komma åt här? Jag ska säga det långsamt för killarna där bak som fortfarande håller fast vid hoppet med en semi. Om du är här för att runka, så är det inte här du ska vara.
Den här gratissidan är i princip en Tinder-profil blandad med en motivationskalender och en och annan suddig tutte i en smutsig spegel. Det är allt du får. Om ditt mål är att få din själ dammsugen ut genom din kuk av en digital vixen, då är Olivias VIP-sida där den skräckshowen börjar. Men här på gratisnivån? Du fappar inte - du skriver dagbok. Det här är en klippbok med tankar, citat, selfies, kaffeskrubbningar och vaga softcore-retningar som får din kuk att känna sig spökad och känslomässigt manipulerad.
Låt oss kalla det för vad det är. Den här sidan är ett personlighets-CV med tuttar i beredskap. Vill du lära dig om hennes morgonbekräftelser? Då är du på rätt plats. Vill du läsa om hur svårt det är att vara både stark och mjuk i dagens värld? Grattis, mästaren - du kommer att älska det här. Men om du kom in med en stiffy och en dröm, kommer du att gå ut härifrån med förvirring och ett mycket besviket skaft. För den här sidan är inte för porrälskare - den är för idioter som bara vill låtsas att de dejtar någon som ibland lägger upp en tuttbild varje månförmörkelse. Jag registrerade mig inte för en digital dagboksanteckning från en kvinna som ser ut som synd doppad i vanilj. Jag kom för att se den synden i aktion, och allt jag fick var filosofi och lite urringning.
Och jag är inte arg. Bara... dränerad. Inte på ett bra sätt. Inte på "efter-nöt-klarhet, ligga i sängen och tänka om ditt liv"-sättet. Nej, jag är dränerad på "jag läste sex stycken om exfoliering och nu vill jag ta bort min erektion med en hammare"-sättet. Innehållet är inte dåligt, det är bara inte vad jag kom för. Det är som att gå in på ett steakhouse och få en broschyr om vegansk mindfulness. Visst, jag skulle kunna lära mig något - men jag kom hit för att äta kött, inte läsa om tofu.
