Välkommen till SimpCity.cr, den skrovliga undervärlden av internetbesatthet - där dina favoritkändisar inte dyrkas för sin talang, utan för hur väl de fyller ut en crop top. Det här stället är gooningens Vatikan, och kändisforumet är dess heliga altare, där snubbar från alla tidszoner samlas för att kollektivt runka hjärnan ur folk som är långt över deras nivå. Inga förfrågningar, ingen barmhärtighet, ingen skam. Trådar dyker upp som svampar på koskit - snabbt, plötsligt och lite äckligt om man tänker för mycket på det. Men det är det som är det fina med SimpCity. Det är en laglös knullfest av kändistörst. Vill du ha Selena Gomez-bilder från 2009? De finns där. Vill du att folk ska dissekera Millie Bobby Browns Instagram som om det vore Zapruder-filmen? Den tråden har varit aktiv sedan frukost. Det är äckligt. Det är vackert. Det är internet i sin renaste, kåtaste form.
Och varför fungerar det? Det är enkelt. Kändisar är en global fetisch. De är säkra. Bekanta. De har redan gjort jobbet med att förföra oss genom filmer, låtar, röda mattor, pristal och pinsamma intervjuer. Vi känner dem redan, och det gör att det känns som en parasocial trekant att runka till dem. Du är inte bara kåt - du är känslomässigt investerad. När Olivia Rodrigo lägger upp en sorgsen selfie skriver en kille i Michigan "min drottning ser trött ut" medan han stryker sitt skaft som en violinist. Och SimpCity är platsen där den energin lever och andas. Det är ett digitalt biktbås för de kändisbesatta. Ett kåta, kaotiska, skuldtyngda tryggt utrymme. Det här handlar inte om porrstjärnor. Det handlar om fantasin om att din drömtjej också är ett känt namn. Forumet är i princip Reddits sliskigare, omodererade kusin, med en kändissektion som är så aktiv att den är som TMZ efter fyra linjer kokain.
Yahoo-konto krävs?
Låt oss prata om helvetets portar, för att försöka skapa ett SimpCity-konto är som att försöka bryta sig in i Pentagon när man är full. Du kan inte bara klicka på "Registrera dig" och vara klar med det. Nej, det går inte. Det här stället är exklusivt, bitch. Antingen hittar man en affiliate-länk genom någon som redan är med i skuggkulten, eller så loggar man in med Yahoo. Yahoo. Inte Gmail. Inte Discord. Inte ditt Google-länkade allt. Y-A-H-O-O. Som om det är 2004 och du försöker gå med i en fantasy football-liga med din farbror. Jag sitter där, uppdaterar sidan och undrar om jag måste starta upp min Myspace också bara för att få tillgång. Vad kommer härnäst? Ask Jeeves-verifiering?
Men som alla goda missbrukare slutade jag inte. Jag grävde djupt ner i internets kyrkogård och hittade min gamla Yahoo-mejl. Återställde lösenordet. Tvåfaktorsautentiserade mitt dammiga konto som om jag hackade mig in i Matrix. Skrev in det i SimpCity, upphetsad, desperat. Och sedan? BAM. "Nya registreringar accepteras för närvarande inte." Bara så där. Som en känga i ansiktet efter att ha krupit genom taggtråd. Så nu är jag halvt erigerad, känslomässigt nedbruten och stirrar på en inloggningsskärm som lika gärna kunde säga "dra åt helvete". Jag har aldrig blivit kuckad av en webbplats förut, men SimpCity fick det att hända. Det är det enda stället på nätet där ett avvisande meddelande känns som att bli dumpad av en tjej du aldrig har träffat.
Den grymma vändningen? Även om du inte kan skapa ett konto kan du fortfarande surfa. Du kan kika in genom fönstret medan alla andra där inne runkar i synkroniserad rytm, delar GIF:ar, läcker osedda bilder och utbyter konspirationsteorier om Kylie Jenners navel. Det är som att edga utan att ha något klimax i sikte. Du får lurpassa men inte röra. Det är rena digitala blå kulor.
Dua Lipa har 3 miljoner visningar. Jag ångrar mig
Jag började scrolla. Ingen inloggning, inga likes, inga svar - men fullt lurkläge aktiverat. Och herregud, vilket innehåll. Jag landar på Dua Lipa-tråden. Tre miljoner visningar. TRE. MILLIONER. Vad fan är det där inne? En sexvideo? Hennes personliga nakenbilder? Ett handskrivet brev där det står "ja, pappa"? Nix, det får jag aldrig veta, för jag är utelåst som en fattig förlorare som kikar in genom fönstret på strippklubben. Den här tråden har funnits sedan grottmänniskorna upptäckte elden, och den får fortfarande action som om den vore helt ny. Folk lägger förmodligen upp färska törstfällor just nu, medan jag sitter här och gnager på mitt tangentbord som en tvättbjörn med förtroendeproblem.
Och det är inte bara Dua. Varje kändis som du någonsin har runkat till har en tråd. Zendaya? Tråd. Margot Robbie? Megatråd. Billie Eilish? Trippel tråd med debatter om hennes outfits som om det vore Högsta domstolen. Varje inlägg är ett kaninhål, och varje kaninhål slutar med att någon snubbe lägger upp paparazzibilder med bildtexten "Tänk dig att hon rider dig så här" (men utan emoji, för riktiga gooners skriver rått). Det är rörigt. Det är upprört. Det är som att gå in i ett studenthem som dyrkar kändisar istället för beer pong. Och även om bilderna ofta är återanvända från Instagram eller TikTok eller pressturnéer, blir de annorlunda när de filtreras genom den kollektiva galenskapen hos en goon-kupa.
Det handlar inte ens om bilderna hälften av tiden. Det är kommentarerna som får dig. Desperationen. Besattheten. Killarna som diskuterar fotledsvinklar som om det vore ett NASA-symposium. "Titta på sidobröstet i panel tre." "Hon bar den här två gånger - bevis på att hon är en smutsig slampa." "Jag kom så hårt att jag tuppade av. Kan nån hålla om mig?" Man börjar känna att man är en del av nåt. En sjuk gemenskap av perversa personer som fann varandra genom sin ömsesidiga beundran för bröst och röda mattan-klänningar. Det är Reddit om Reddit slutade låtsas att det har värdighet. Så här är jag. Utloggad. Hårt. Förvirrad. Läser tio år gamla kändistrådar som ett spöke som hemsöker sitt gamla hus. SimpCity är ett svart hål av lust, och jag har fallit i utan att ens få en användarprofil. Om du någonsin kommer in, ta det inte för givet. Och om du inte gör det? Tja, välkommen till väggen. Ta en stol. Vi tittar på från skuggorna och drömmer om den dag vi också kan kommentera "Jag skulle låta henne sitta på mitt ansikte tills mina förfäder känner det." Amen.
Kändislust och ånger
Och det är här den verkliga smärtan sätter in. Sextioåtta jävla sidor. Så djupt går kändisavdelningen på SimpCity.cr. Sextioåtta oändliga, gudlösa, lustfläckade sidor med bikinibilder, bröstvårtsbilder, paparazzi-närbilder, konsertbilder och skärmdumpar från törstfällor, kurerade av en global kult av kåta män som inte har rört gräs sedan 2016. Det är inte ett forum - det är ett museum för snusk, och varje sida är en ny flygel. Och jag? Jag står vid glaset som en grottman på Louvren. Inget konto. Ingen interaktion. Bara jag och rullen, som en perverterad Sisyfos som trycker upp sin kuk uppför en kulle av ånger.
Kim Kardashian? Hon är där, uppenbarligen. Förmodligen har hon en egen tråd med så många visningar att den skulle kunna krascha en superdator. Och det är inte bara de klassiska A-listerna heller. De går på djupet. Sabrina Carpenter-trådar fyllda med analyser av hennes turnékläder, kåta analyser av hur hon rör höfterna på scenen. Chappell Roan? Vet inte ens hur hälften av de här killarna upptäckte henne, men det finns en hel subkultur som dissekerar varje bildruta på hennes TikToks som om det vore nationellt säkerhetsmaterial. Kylie Jenner? Flera sidor där hon står stilla, ser förvirrad ut, med kommentarstrådar som läses som erotisk poesi skriven av interner. Och de finns alla där inne. Staplade som en pervers bibel - kapitel efter kapitel med kändisars synder.
Varje skriftrulle är en dolk. Jag tänker: "Det måste ju sluta här." Men det gör det inte. Jag kommer till sidan 10. Sen 17. Sen 24. Min handled är öm av att scrolla. Min hjärna läcker dopamin. Och ändå fortsätter jag som en idiot för att jag inte registrerade mig när jag hade chansen. Jag var lat. Jag tvekade. Jag skrattade åt Yahoo-inloggningen. Och nu är allt jag kan göra att titta, lurpassa och hamna i en porrdepression när jag passerar sida efter sida med innehåll som jag inte kan låsa upp helt. Det är som att stå utanför orgiefönstret, med byxorna nere och ansiktet som immar igen glaset.
